Morgonrusch
-Hallåååå! Hallå?
-Vad i hela friden??? Jag blir livrädd. Vem har tagit sig in i huset när alla ligger och sover? Jag rusar rufsig, yrvaken och halvnäck nerför trappan till bottenvåningen. Kanske inte så genomtänkt om det är en rånare eller annan galning. Men de brukar väl å andra sidan inte ropa hallå.
Halvvägs kommer jag på det. Sotaren skulle komma idag mellan klockan 07.15 och 12.00. Men han brukar aldrig komma den första delen av tiden. Det är väl typiskt, och vi som har sovmorgon just idag.
-Ja, kom in, du kan börja, jag kommer strax, ropar jag från min pinsamma position i trappan och tvärvänder i sista sekunden innan han fått en skymt av mig.
-Ja, men jag behöver en stege.
Shit, fan, javisst ja, det hade vi förstås glömt. Den ska tas fram och ligga redo.
-Kan du vänta i fem minuter så fixar vi det? Vi låg och sov.
Det känns lite pinsamt eftersom klockan är kvart i åtta och alla andra är på väg till jobbet.
-Då kommer jag tillbaka om en stund, svarar sotaren korthugget.
-Ok.
Jag känner hur jag krymper lite av skam och hör dörren smälla igen. Kollar Elins säng. Den är tom. Hon är 12 år och klarar sig så bra själv. Stiger upp och käkar frukost utan tjat och uppenbarligen utan ett ljud. Hon har alltså gått till skolan och lämnat dörren olåst och så kunde sotaren kliva in utan besvär.
Jag rusar vidare tillbaka till sovrummet där maken ligger och sover i godan ro.
-Sotaren är här och du måste ta fram stegen, skynda dig upp, hojtar jag med andan i halsen.
-Va, säger han yrvaket och sätter sig upp. Men jag har ju sovmorgon.
Fredrik har hemarbete på fredagar och passar på att sova lite längre eftersom han jobbar sent nästan varje kväll annars.
-Upp nu, jag ska bädda sängen. Fredrik strävar mödosamt till sittande på sängkanten. Allt går i ultrarapid, sina futtiga 43 år till trots. Jag bäddar sängen i raketfart och Fredrik klarar sig nätt och jämt från att bli inbäddad. Jag vill bädda sängen eftersom sotaren ska sota kakelugnen i sovrummet. Jag vill inte att han ska behöva se våra eländiga trassliga lakan. Det är liksom lite för intimt. Så klär jag mig hastigt och just när sista strumpan dras på hör jag 16-åringen ropa:
-Mamma, jag har försovit mig, du måste skjutsa mig NU!!!
-Va? Har inte du sovmorron? Men nix, inte det. Jag skyndar nerför trappan igen och tar en snabb sväng in i köket och tvärgör en macka till Olivia som jag tänker att hon kan äta på första rasten. Gillar inte att hon skippar frukost. Får syn på diskhögen på diskbänken och tänker att vi borde verkligen köpa diskmedel så vi kan diska snarast.
Möter sotaren i hallen som nu återvänt igen. Det gick fort. Fredrik slinker förbi och säger att han nu ska hämta stegen. Jag drar en borste genom håret, greppar plånboken och bilnycklarna och går till garaget. Olivia kommer efter, lastar på cykeln på vår antika cykelhållare och vi kör iväg. Det tar 15 minuter med bil till hennes gymnasieskola Midgårdsskolan. På vägen hem kör jag förbi en mack och kommer på att vi saknar maskindiskmedel och att disken står i drivor. Jag stannar och köper ett alldeles för dyrt paket, men ibland övertrumfar smidighet lågpristänkande. Väl hemma har sotaren redan gjort sitt jobb och försvunnit. Jag tar itu med diskhögen och sen är det dags för frukost. Plötsligt är allt lugnt och stilla igen. Puh, vilken morgonstart!
